Vet inte vad, kanske bara en känsla jag får av bilden, men jag tycker den är poetisk. Sensommarsolen som dröjer sig kvar in i septembereftermiddagen... Silar sig in i parken mellan träden som kastar långa skuggor. Sonen som går där med en solgloria runt siluetten. Stillsamt, vackert och...poetiskt.