Ännu en bild på Emelie, men denna med lite mer action! Älskar att ta ögonblicksbilder med fart o fläkt, frysa tiden och fånga varje ögonblick!

Söt liten midsommartös va? Emelie 5 år i sin fina krans på midsommarafton.

Hoppas ni alla haft en fin midsommarhelg, vår var en underbara solskenshistoria ute på landet! Springade busbarn i gräset, nubbe på långbord ute i det gröna, havsbris, midsommarstång, svärmors jordgubbstårta, färskpotatis, kliande mybggbett, solbränna, mousserande på filt i kvällsljuset mm... Listan kan göras lång men jag bjuder på midsommarbilder en annan gång. Här kommer istället två porträtt på barnens söta kusin Emelie 5 år. Fler bilder på denna unga modell utlovas! :-)

Bilder från dagen på sonen.

Lördagsfrukosten satte jag nästan i halsen när jag bläddrade i morgontidningen och fick se något bekant i ögonvrån. Skulle just vända blad då bilden fångade mitt intresse och jag hajjade till. Vilken överraskning och chock! För där i NT uppförstorad så den nästan täckte en hel sida var ju mitt foto, oj! Vad roligt att de valde att framhäva min bild så pass mkt brevid de andra, hihi! Glad vart jag o nu får man väll hålla en tumme att man kanske kan få hem ett pris för bilden med! Så håll en tumme för mig! :-)

Tänkte att det ju inte är ofta fotografen själv hamnar på bild, så jag bjuder på ett självporträtt från igår. Visserligen vet jag inte om jag gillar bilden men jag kör på den i alla fall! Ibland blir man så velig o när man stirrat i evighet på en bild, självkritiskt granskat alla dess olika vinklar o vrår blir man till slut helt bildblind. Då brukar det var bäst att låta bilden vänta ett tag, kanske ligga o "mogna" en dag. Men nu orkar jag inte bry mig riktigt, det får duga. För här har ni alltså mig, tjejen bakom kameran. En glad fotnörd och inredningspassionist med kreativ ådra och estetisk blick. Njuter av föräldralediga dagar och försöker fånga varje ögonblick, både bildligt och i sinnet. Som man kan ana av inlägget tidigare är jag även ganska klumpig, men huvudet mår lite bättre nu. :-)

Fotografering är något som gör mig otroligt glad, jag älskar bildspråket och att få uttrycka mig i färg o form. Förr om åren målade jag även en hel del, men det lade jag åt sidan för kameran när fotointresset kom in i mitt liv under gymnasiestudierna på konst och formgivningsprogrammet. Ibland längtar jag tillbaka till att skapa med penseln, men jag känner oftast att jag är för rastlös för att låta en bild ta tid på sig att bli klar. Därför känns fotograferingen mer rätt för mig där bilden blir klar genom ett klick och där jag även har urymmet att leka vidare med bilden i photoshop för en extra finish om jag känner för det.

Är som person väldigt lättsam och lugn, när jag fotograferar porträtt rör jag mig oftast lungt runt modellen/modellerna och försöker fånga ögonblicken. Speciellt när det gäller barn vill jag inte vara den som är för påstridig och lattjar som en tok för att få fram ett leende. Jag tar det hellre lugnt och låter barnen få ta plats och känna sig säkra och var sig själva framför kameran.

När jag fotar går jag på känslan, en bild säger så mycket mer än tusen ord och det vill jag verkligen visa i mina bilder. Jag gillar uttryck, när bilden berättar något och man känner stämningen, känslor och blir berörd. Som perfektionist strävar jag hela tiden framåt, att utvecklas och bli bättre, få till den fulländade bilden som ger en wow-känsla att titta på.

Det var lite om mitt fotograferande och bildskapande, hoppas att du ska trivas o välkommen att titta in igen!

Nej jag är inte bakis, men det känns verkligen som så i huvudet som är väldigt tungt idag. Igår drog jag igång en stor städcirkus i köket o fick för mig att mitt i kaoset av disk, tvättberg och dammsugning samtidigt möblera om våra köksmöbler. Jag borde förstått att det skulle sluta illa men kanske inte fullt så här illa... Krossade nämligen vår kökslampa med huvudet, klumpigt? Jag i ett nötskal, det är nog något som finns i generna för pappa min är också en mästare på att slå huvudet i taklampor. Men jag tror aldrig han lyckats slå sönder någon än... Där ligger du i lä papsen!

Nähe, jag ska nog vila mig idag, har annars fler fina bilder att bjuda på men det tar vi en annan gång!

Några fler bilder från Saharaöknen, resan vi gjorde 2008. Så otroligt magisk känsla det var att befinna sig där när solen gick ned bakom sanddynerna. Så långt borta från vårt hem, i fjärran land mitt ute i ingenting. Bara sand, sand och mera sand... Får riktigt längtatillbakasug i kroppen när jag ser bilderna nu. Någon gång vill jag göra om detta igen!

Nu har jag varit en glad Nikonägare i hela 4 dagar, men inte har jag hunnit att provfota så mycket som jag önskat. Det är ju en hel vetenskap att sätta sig in i en ny kamera och instruktionsboken är en tjockis som jag nog kommer få lusläsa hela sommaren för att bli bästis med D700. Har man desutom en raketsnabb liten tjeja att passa på blir stunderna inte många att lägga på min heliga fotobibel. Men himla fotosugen är jag så det blir nog att låna min fina vän Monica för att knäppa några bilder framöver. Det brukar vara hon som "råkar illa ut" så fort jag får fotoidéer som jag vill prova på någon... Just nu skulle jag vilja ta lite somriga bilder på den här ängen igen, ska nog höra med henne när hon har tid!

 

Är även bra sugen på att provplåta andra personer med, kommer nog fråga fler om jag får låna dem som modell vid något tillfälle. :-)

 

Från en fotosession med Monica 2008

En bild som är från förrförra fredagsmyset.

...Bekantar jag mig med min nya stora kärlek, förälskelse, passion!! Mmm, min bara min o nåde den som försöker ta dig ifrån mig eller bara peta på dig, mohhaha!

Min nya fina Nikon D700 är här! O se, jag fick en snickers på köpet, Nikon flirtar redan med mig! Hur kunde den veta att det är mitt favoritgodis?

Försökte fota en syskonbild här om dagen då barnen hade matchande kläder. Men minstingen var inte lika uppspelt som brorsan sin över att vara modell framför mammas kamera igen.