Vet inte vad, kanske bara en känsla jag får av bilden, men jag tycker den är poetisk. Sensommarsolen som dröjer sig kvar in i septembereftermiddagen... Silar sig in i parken mellan träden som kastar långa skuggor. Sonen som går där med en solgloria runt siluetten. Stillsamt, vackert och...poetiskt.

Paraplyväder hela helgen lång, hösten gör sig till känna! Idag blir det nog att ta fram höstbootsen när man går ut. Bilden på Piraten är tagen för 2 år sedan.

Ibland händer det att jag får förfrågningar av vänner och kollegor om jag kan fota dem/deras barn. Dena sötnos är kollegans barn och han satt modell för mig för 2 höstar sedan, ett riktigt charmtroll!

Ännu ett favvofoto på min Pirat!

Denna gång med en pensel i handen ger sig Piraten på färgerna igen!

Ett minne...

Hittade en bild från tiden då Piraten var 1½. Efter att sonen kom på att man blir kladdig av att leka med färg ville han inte måla mer, haha! Kan tänka mig att tankegången gick ungefär så här: "Usch, vad jobbigt! Jag vill ta bort det! Mamma!?"

Min 5 åriga son går under alias Piraten. Ett klart favoritmotiv, även om han själv inte alltid är så pigg på att ställa upp som modell. Det gäller att passa på i snabba ögonblick.

Här har vi sonen igen, i folkparken och inspekterar kastanjer! Åh, snart så är det så här underbart vackert igen! Jag och kameran längtar!

Hittade en till höstbild, denna på min son från förra året.